Igår var vi med ute och skicka Jesper iväg på träning. Emilie har börja fatta intresse för att filma med mitt lilla Canon Ixus 970 IS. Det blir ganska hyfsat kvalitet och jag måste erkänna att jag blev imponerad av det hon hade filmat 🙂
Nu har jag klippt ihop de tre sekvenser och det hörs tydlig att hon störs under ”arbetet”.
Under september månad blev det iallt 223 km på 17 träningspass.
Idag mysade Emilie och jag en stund i rastgården, skönt bara att vara med hunderna!
Under höstträningen är det ofta lerigt och tvätt av selarna är nödvendigt.
Höstträningen flyter på och Jesper tränar 4-5 gånger i veckan, just nu ligger distanserna på 9-14 km. August hade både varma och kalla dagar men da vi räknade sammen på tränade km blev det 74 km, samma som 2011 på när 1 km!
Våra två nya hundar har smält in super i spannet och går riktigt gott.
Polardistans 300 är säsongens huvedmål, och vi har i år 13 tävlingsbara hundar i full träning. Vecka 10 i Särna är nogot vi alla i familien ser fram emot 🙂
Nu till morgon var det klart och kalt, höstkänslan börja infinna sig. Enstaka gula björklöv har landat på gräsmattan, det börjar bli mörkt på kvällarna och träningen av hundarna har för alvar dragit igång. Nu är det träning ca 4 ggr i veckan.
Idag blev det en tur på 14 km med stopp för att vattna hundarna 3 gångar. Här har jag filmat da de kommer hem.
Vid förmiddagskaffet han Jesper med att fixa lite nya necklines. 
I kväll var det första gång Jeper körte alla 14 hundar på en gång. Under de sista par dagar har han lösrastad alla hundar tillsammans utan problem. Det verkar som Beren och Bragi har smält in ganska bra i flocken.
Svärfar Fritz filmer här när Jesper håller på att spänna hundarna på, alla släps lös i rastgården och koplas sen på en efter en.
Sommaren är oxå fixar tid för hundägare. Et varmt förråd med möjlighet att torka strumpor, selar och kläder m.m. Har länge stådt på önskelistan och nu blir det av 😊
Kan väl tillägga att det ibland luktar mindra trevligt att torka selar och strumpor framför braskaminen i vardagsrummet 😏
Nu har träningen dragit igång, just nu tränas där i två omgångar da Bragi och Beren skall vänja sig att köra i större span. Här kommer Thea och Jesper hem från andra turen.
I kväll blev det första träningstur för de två nya hundar, Bragi och Beren. Jesper körte dem tillsammans med Loa och Cayenne på en kort tur med vagnen. Efter lite trassel i starten gick det riktigt bra, båda jobbade på bra och fokuserade, vilket lovar gott för framtiden 🙂
Lite ljus för fotografgering i fart…..
I kväll var temperaturen nede på 9 grader, snart dra höstträningen i gång på alvor!
Väl hemma igen från en härlig veckas semester i Värmland var det idag dax att ta första steget i att introducera Bragi och Beren till flocken. Sista veckan har de gått brevid Cayenne och Loa, idag bytte vi runt på dom. Beren fick Loa och Bragi fick Cayenne som hundgårdskompis, dette helt utan problem. Det blir spännande och se hur killarna trivs med att vare från varandra… Tidigare idag var de med över i store rastgården, där fick de springa runt och hälsa lite på de andra hundar genom stängslet. Alla hundarna var på tårna men båda Bragi och Beren verkade lugna och utan minsta tecken till osäkerhet eller aggresivitet. Planen är att de skall flyttas dit över när de verkar trygga med Loa och Cayenne, sen skall de prova få hälsa på några av de haner vi har där är lugna och trygga. Mera spännande skall det bli när de får hälsa på deras brödre, nu har vi alla 5 från kullet och det lär inte bli utan lite spelen med musklerna 🙂
Normalt brukar vi inte ha hund med när vi far på semester men i år blev det annorlunda da Velo inte har mått bra sista tiden. Under tiden hon löpte och veckorna efter har hon haft dårlig apptit och diarre, innan vi skulle åka hade hon även blod i diarren. Trods Canikur och skånkost m.m. blev det inget bättre och i måndags var vi till Veterinär där det vista sig hon hade en infektion i tarmen och får nu antibiotika. Förre året hade hon något likanende efter sitt löp och gick ner i vikt, där blev det aldrig lika illa och hon återhämtade sig utan behandling. Faktum är att vi får vare mycket uppmärksamma på henne och hennes apptit när hon löper. Det har kanske oxå varit årsaken till att hon inte var parringsvillig/klar da hon inte måtte bra?
Velo har i alla fall, sin sjukdom till trods, njutit att vare med, hon är en lugn och mysig hund som snabbt fant sig till rätta som familjehund 🙂
Kennel Polarpilen 